Weronica

31 juli 2011 23:40

Jag vet precis hur du känner dig. 1000 frågor och inga "rätta" svar.
Jag letade massa på internet när jag fick veta att jag väntade tvillingar, men man blir nästan bara mer förvirrad.
Jag "sörjde" mycket sånt som jag trodde skulle bli svårare ex att sitta och gulla med barnet 'in public' som man kan se andra göra som bara fått ett barn.
Men sånt kom naturligt när det väl var dags.
Ang det där med enäggs och tvåäggs är skitsvårt. Man kan bara vara helt 100 på enäggs om dom delar fostersäck vad jag förstått annars får man göra ett test när dom kommit ut - om man måste veta. Mina är tvåäggs vilket var ganska uppenbart då jag har en flicka och en pojke (men folk kan fråga ändå - även läkare???)
Jag stressade upp mig ganska mycket över att jag någonstans läste att när barnen kommer upp i ålder så hjälper dom varandra med ex hyss. Och mu när dom är 3½ så kan jag säga att har man fler än ett barn kommer dom hjälpa varandra med sånt oavsett om dom är tvillingar eller inte. Sen var jag orolig över att få enäggs och att jag inte skulle kunna skilja dom åt, vilket löste sig galant då mina var flicka/pojke, smal/"tjock" blond/mörkhårig
Förlossningen var jag aldrig så orolig över ut kommer barnen vare sig man vill eller inte. Jag ville föda vaginalt och så blev det. Nu ska jag inte säga att det var lätt för alla känner och har olika förlossningar men för mig gick det lätt.
Linus kom först och det gick jätte bra och när det var Linnéas tur var hon så liten att det bara sa "plopp". Det skiljer 10 minuter mellan dom.
Och ang ultraljud så är det olika. Om allt är som det ska så blir det inte så många ul ni får gå på men är det som för mig så blir det fler. Mina knoddar var så små så jag fick gå på 8 ul tror jag - vilket jag inte var så ledsen över då det är fantastiskt att se dom på skärmen.
Jag bloggade lite på familjeliv när jag väntade dom små, kika gärna där (sök på Wirre)
Kram